Carla var en person med enorm livsglädje och stort hjärta. Hon trodde stenhårt på livet och på att göra det bästa av varje dag. Trots hjärntumören som gjorde henne delvis förlamad och outsägligt trött, slutade hon aldrig att att se och uppskatta allt det vackra i livet. Carla brann också för allas lika värde, och hon menade att vi alla har ett ansvar att arbeta för en mer jämställd och jämlik värld. Vi i hennes familj har därför valt att Carlastiftelsen ska ha två ändamål – båda i linje med vem hon var och vad hon trodde på.
Stiftelsens ändamål är:
1. Att främja en god livskvalité för individer med förvärvade neurologiska skador och deras anhöriga, genom utdelning av stipendium till ovan nämnda grupp, samt genom bidrag till relevant forskning inom neurologi och onkologi.
2. Att främja arbetet för kvinnor och diskriminerade gruppers rätt att leva fria och fullvärdiga liv, genom utdelning av insamlade medel till individer och organisationer som arbetar för detta ändamål.
Vill du läsa om världens bästa person? Här finns mer Om Carla.
Det viktigaste en människa har är hennes hjärna. Det är vår hjärna som gör oss till dem vi är. Där finns vår personlighet, våra färdigheter, våra minnen och allt det andra som gör oss till unika varelser. Det är därför förståeligt att en hjärntumör eller annan neurologisk skada kan ställa till ofattbara problem. För Carla innebar detta att hennes vänstra sida slutade lyda henne. Hennes vänstra arm och ben kunde inte längre utföra de rörelser hon tidigare tagit för givet och hon fick använda rullstol för att ta sig fram. För andra kan en neurologisk skada innebära sådant som kognitiva nedsättningar, synbortfall eller hjärntrötthet, men detta varierar från person till person.
En person med förvärvade neurologiska skador möter en helt ny vardag efter sin skada. Kanske kan man inte längre utföra sitt arbete. Kanske kan man, som för Carla, inte längre dansa och sjunga, som man alltid älskat att göra. Kanske uppstår hinder man aldrig förr behövt tänka på. Och det är inte bara den drabbade som påverkas. Ens nära och kära kan också uppleva att livet vänds upp och ner från en dag till en annan. I vårt fall innebar Carlas sjukdom att hon behövde någon vid sin sida alla tider på dygnet, vilket innebar att våra liv också ändrades drastiskt av hennes sjukdom.
En sjukdom eller skada av det här slaget innebär en stor påfrestning. Självklart är det en enorm utmaning både fysiskt och mentalt. Men inte sällan är smällen också ekonomisk. Ett sjukt barn kan innebära att en förälder tvingas gå ner i tid på jobbet. För andra innebär sjukskrivning och behandlingar att man inte längre kan arbeta. Plötsligt saknas pengar för att gå på bio, gå på konsert, eller åka iväg för att hälsa på sina bästa vän.
Carla och vi andra i hennes familj hade den stora förmånen att vår ekonomi tillät oss att spendera mycket tid med henne och ta hand om henne på bästa sätt. Och inte bara det: Vi kunde fortsätta göra roliga saker och hitta guldkant i tillvaron trots det fruktansvärda som pågick. Vi kunde skapa nya minnen som idag betyder otroligt mycket.
Vi var alla medvetna om hur lyckligt lottade vi var. Därför känns det viktigt för oss att fler ska ha chansen att ha en god livskvalitet även i livets svåraste stunder. När du stöttar Carlastiftelsen hjälper du personer att få just en sådan guldkant på tillvaron. Självklart vill vi också stötta all relevant forskning som kan bidra till ökad livskvalitet, varför detta också inkluderas i stiftelsens ändamål.
Carla var inte rädd för att säga vad hon tyckte. Och hon hade starka åsikter. Hon var en övertygad feminist som benhårt trodde på allas lika värde. Ingen skulle behandlas annorlunda eller sämre på grund av kön, sexuell läggning, utseende eller liknande. Hon spenderade mycket tid på att läsa på om olika typer av förtryck och diskriminering, och ansåg att det var hennes och alla andras ansvar.
Hon protesterade när hon såg sexism, rasism, transfobi eller homofobi i sin vardag. Den person som spenderat någon tid på svenska högstadie- och gymnasieskolor är säkert medveten om att detta är något som är vanligt förekommande. Nedsättande uttryck om tjejer, homosexuella eller andra som avvek från normen var inte ovanligt, antingen seriöst eller ”på skämt”.
Att orka protestera när någon kallas för bög som skällsord eller att en tjej kallas för hora kan vara otroligt tufft. Men Carla vågade stå upp för sina åsikter både bland vuxna och jämnåriga. Hon kunde bli utmattad och frustrerad. Ofta skrev hon till oss äldre systrar när hon behövde pepp och ork för att argumentera mot någon klasskompis.
När Carla tog studenten blev hon utnämnd till ”Klassens PK-kärring”. Det är inte säkert att det var en komplimang, men hon och vi i familjen var mycket stolta. Att fortsätta främja arbetet för ett mer tolerant och jämställt samhälle där alla kan få leva fria och fullvärdiga liv utan kränkningar känns därför helt rätt. Vi hoppas att du också vill hjälpa Carla och oss med detta!
Carlastiftelsens Insamlingsstiftelse 